Sitter i hotellfoajén fortfarande. Uno Svenningsson var nyss här. Han såg coollugn ut. Jag frågade om han inte var nervös, men det sa han att han var – lite i alla fall.

– Det kommer pirra rejält sen. På en vanlig spelning gör det ju inget om nerverna märks i första låten, man har ju tio tolv till att leverera sen, men här måste man ju vara på topp från början, det är lite läskigt, sa han.

Och fortsatte se hur lugn ut som helst. Så lugn att skivbolagsfolket fick komma in och hämta honom så han inte skulle missa bussen till arenan.