I Sverige är Brandur debutant, men inte på Färöarna, där har han varit stjärna sen barnsben. Han ser märkligt nervös ut för att ha sån rutin. Flackar med blicken och är osäker på var han ska titta.

En sån här ballad kräver mod att hålla kvar blicken. Den kräver självsäkerhet. Rösten håller, men självförtroendet måste finnas där från början. Det räcker inte att han kommer med det i sticket.

Visst, det är ett tjog kameror att hålla reda på, typ, men det brukar inte tv-tittarna ha överseende med, knappt ens på Idol.