Det kom ett gäng bugglåtar innan kvällen övergått i verklig natt. Jag sprang fram och tillbaka och sökte efter Martin Rolinski – eller snarare hans fästmö Katarina som jag hoppats kunna bjuda upp.

Till slut var jag tvungen att fråga Marina Schiptjenko var de tagit vägen. Klockan var bara strax efter ett när hon meddelade att de gått till hotellrummet:
– Andan föll väl på, log Marina inte fullt så kryptiskt som det kanske var menat.

Marinas bordssällskap förtydligade ännu mer explicit i ord som jag inte tänker återge här. Ni får föreställa er istället.

Själv är jag bara besviken. Nu hoppas jag att du spar en dans till mig i efterfesten i Globen, Katarina.