Till slut lyckades jag ta mig upp på artisternas vip-hylla tack vare snälla låtskrivare, artister och produktionsfolk. Melodifestivalens projektledare fick syn på mig:
– Är du  ledig nu? Bloggar intee?
– Nej nu är jag ledig! (men jag kan ju blogga senare).

Jag vågade inte gå ner från hyllan när jag väl kommit upp.

Det var här jag buggade med Bengtzing, förberedde Sjögrens managers fru på att jag ville bugga med henne också (hon slapp), förklarade för Bengtzings blonda dansare att jag gjort mitt bästa (buggen med Linda) men att jag aldrig skulle våga utmana honom (svensk mästare i tiodans).

Här träffade jag Rongedals koreogaf Mari Ryberger och lyckades övertala henne till en tequila, även om vi alltid kommer skylla det på Tess – så klart. Allt är DITT fel. Jut då var Maris man inte heller helt nöjd på mig.

Det var på vip-hyllan som min favorit bland dansare, Kristian Lootus – som lyft Björn till oanade höjder under showen – inledde ett långt och trevligt samtal med mig och Olas låtskrivare.

Det var också här på vip-hyllan som jag bytte mejladress med både Mirja och Tony – Olas låtskivare – och bestämde att jag skulle vara med dem och skriva nästa års bidrag till schlagern.

Ondsint fotograf Oskar Brewirz med lite mer snälla killar Tobbe och Tony.

Om ni undrar så var det här typ gänget somhöll allra längst på viphyllan.

Lotta – Sanna Nielsens manager.

Jag.

Tony NIlsson – Olas låtskrivare

Mirja Breitholz – Olas låtskrivare också

Aja Philipsson – Caracolas låtskrivare

Frida – Caracolatjej