Laka och hans härligt galna syrra får äntligen dra igång sitt rep. De tycks inte ha störts nämnvärt av strulet.

De fortsätter sitt springande över scenen, slängandet med blombuketter och det knäppa stirrandet. Någon har försökt övertyga mig om att det här är på allvar, men det är klart att det inte är. Möjligen ironiskt. Men låten är skön.