En rödögd Dima Bilan åmar sig just nu på scenen i en låt som jag faktiskt gillade innan jag kom hit och säkert kommer gilla när jag kommer härifrån, men jag lider av att se det här ûberpretentiösa numret.

Enda behållningen är världens bästa konståkare Plusjenko (jag försöker inte ens stava rätt idag) och hur han verkligen tycks ha kommit på kant med personen han ska framhäva på scenen. Istället blir Plusjenko själv den stora stjärnan.