Strax innan stängning springer jag på Sven Stojanovic. Jag blir så lycklig att jag beställer in järn till oss alla för att skåla för en av världens bästa bildproducenter (Champagnen var slut). Han verkar nästan blyg. Jag berättar att jag kallat honom geni i bloggen tidigare. Då rodnar han. Jo, jag lovar, jag såg det nog i mörkret.