Vi åker samma flyg som Charlotte hem och kom till flygplatsen samtidigt som svenskdelegationens buss.

Inne på flygplatsen närmar vi oss Charlotte och frågar henne om den tidigare utlovade presskonferensen i Stockholm.
– Det blir ingen presskonferens, men det känns ju som att alla kommer vänta där så jag kommer så klart svara på frågor, Men ingen presskonferens, det finns ju inte så mycker mer att säga.
– Så ingen uppställd presskonferens och grejer, frågar jag och min kollega.
-Nej, det känns ju som att man fått nog av det där.

Minuter senare står Charlotte Perrelli med en son i vardera famn och köar för att kunna beställa in frukost i flygplatsbaren. Hon blir stående i flera minuter.

Inte för en sekund verkar hon vilja sätta ner sönerna. De har varit hennes största stöd och största sorg under resan:
– Jag har aldrig varit från dem så här länge, har hon berättat före det att sönerna kom till sin mamma i Belgrad.