När vi kliver på planet till Stockholm hör jag folk tissla och tassla om att Charlotte Perrelli ska med på samma plan. Nån konstaterar krasst att hon ska åka business class och frågar sig ut i luften vem som betalar.

Två bittergubbar sträcker på halsarna för att få syn på henne i flygplansgången:
– Hon kommer ju kliva på sist, så klart och så kommer de bara dra för gardinen till första klass, fnyser den ena.

Men så blev det inte. Charlotte och barnen klev på bland de sista och travade lugnt genom planen till sina platser i ekonomiklass långt bak i planet.

Varför gnälla och tjafsa om nån som gett så mycket som Perrelli faktiskt gjort? Hon hade förtjänat att åka i första klass!