Caroline af Ugglas är en sån skönt udda fågel på scenen. Hennes ballad kan gripa tag i en, eller lämna andra helt blanka. Texten känns som en rak översättning från engelska och jag älskar det banal i uttrycket.

Nu har hon dessutom koll på kameravinklarna ordentligt och tar i med hela kroppen när hon sjunger.

Publiken gillar det också. En rejäl applåd på genrepet.