Tar en kaffe, läser tidningen, en vanlig dag mitt i veckan, sjunger Maja Gullstrand i den här bossapopen som kan göras extremt oskyldigt och gulligt på scenen, eller väldigt porrigt, syndigt och coolt. Speciellt som Majas lite hesa väsande jazzröst gör texten rätt underordnad. det här kan egentligen göras hur sexigt som helst på scenen. Tänk er Serge Gainsbourgh (stavning?)-stönande. Eller så fegar skivbolaget ur och gör nåt trist.