Caroline af Ugglas börjar sitt nummer nästan som en Jesusfigur där hon sträcker ut armarna i luften. Jag tycker inte riktigt hon hittar sorgen och ångesten perfekt idag. Hon har 13000 i publiken som stämmer upp i spontana applåder och jubel mitt i låten så det kanske är lätt att förstå.

Inte förrän mot andra halvan av låten känns den där smärtan som är så äkta och nära och på riktigt. Det som gör af Ugglas nummer så bra.