Edward af Sillén, som skrev Petra Medes manus i årets Melodifestival, har varit ansvarig för Pridefestivalens schlagerkväll de senaste åren. Tack vare honom har Pride kunnat presentera en makalös rad av artister från Sverige och ESC-världen som framfört sina hits och låtarna vi inte visste att vi glömt bort.

Nu har Edward tackat nej till att fortsätta med Prides schlagerkväll i år. Istället har Martin Kagemark tackat ja. Tillsammans med fina Josefina Ohlsson som jag bloggat om några gånger och som är Martins partner in crime i gruppen Schlagerfeber, ska han sätta ihop årets schlagershow.

Jag kommer så klart sakna Edwards insatser sjukt mycket. Han fick dit Annika Burman (I en ding ding värld), Lillian StPierre (Soldiers of love,  Belgien -87), Monica Törnell (E de det här du kallar kärlek, duett med Lasse Holm). Lyckades rota fram Janne Lucas (Växeln Hallå, Rocky Mountain), övertyga Lena Ph, hitta Bel Air (1+1=2) som också återkom året efter och övade in sin originalkoreografi, få Git Persson att för första gången nånsin göra sin Du förför mig live.

Han övertygade Anabel Conde (Vuelve conmigo, Spanien 1995) och Sakis Rouvas (Shake it, Grekland 2004) att komma till Sverige. Så också finska systrarna CatCat (Bye bye baby 1994) för att inte glömma finska systrarna Monica Aspelund (Lapponia 1977) och Ami Aspelund (Fantasiaa 1983) som också varit här.

Och också fått Paula Åkesdotter-Jarl, Lisbet Jagedahl, Haakon Pedersen, systrarna Jaarnek, Shakin’ Fredrik och många många fler att förstå att deras låtar fortfarande spelas på alla gayställens schlagergolv (och på massa andra schlagerbarer så klart!).

Martin Kagemark och Josefina Ohlsson kommer få mycket att försöka leva upp till. Men jag har svårt att tänka mig två personer som kan vara bättre lämpade att ta över efter Edward och för att göra sin egen grej av schlagerkvällens show.

Lycka till!

Och återigen: Tack Edward för din fantastiska insats!