En stund senare, strax före klockan 01 på natten snackade jag lite med Ola igen. Han beskrev hur han gled runt som en zombie.

– Jag är så trött! Jag bara glider runt och väntar på att fyllan ska slå till, sa han.

Jag tipsade honom om att ta ett järn eller två.

– Måns har precis bjudit på en. En sån där jäger-vad-fan-det-nu-heter, skrattade Ola.

Enligt tidigare års erfarenheter har Måns Zelmerlöw en förkärlek för sötsliskiga järn. Gaaahhh…