Schlagerveteranen Rickard Engfors är på plats i Sandviken. Han är ansvarig för Andreas Johnsons nummer.

– Nej, min huvuduppgift den här veckan är apoteks- och systembolagsansvarig. Kändes lite risigt att fråga om vägbeskrivning i receptionen, först till apoteket och sen direkt till systemet efteråt.

Äntligen på plats på artisthotellet i Sandviken.

Anna Maria Espinosa tillsammans med låtskrivarna Stefan Woody och Danne Attlerud har precis varit och torrepat.

På onsdagarna får artisterna tillsammans med kör repa i en idrottshall där scenen markerats på golvet. Ljudutrustning och mikrofoner finns på plats, men ingen får gå upp på scenen och repa. Den byggs för fullt just nu.

Så många tittade i lördags. Mycket så klart. Men ett ras ändå. Förra året och året innan var det över 3,2 miljoner som tittade på premiärprogrammet.

NU är vi på väg till Sandviken med tåg. Dags för schlagervecka nummer två.

Det går ju inte att sluta schlagra när man väl har börjat. Gårdagen började med ett besök hos Vakna med the Voice där jag avrapporterade det senaste skvallret från Ö-vik.

Uppe bland radiostudiorna irrade även Andreas Johnson runt och gjorde intervjuer inför Sandviken till helgen.

På väg från Voice hamnade jag dessutom på samma buss som Therese Granqvist. Världen är extgemt liten i schalgertider.

Kvällen blev ännu vildare. Hamnade på Golden Hits där huskörens Martin Kagemark och Lars Hägglund underhöll tillsammans med Fina Ohlsson i Schlagerfeber.

Mitt i schlageryran dök Frispråkarn upp. Han var populär bland de schlagerälskande tjejerna i publiken.

Känner ni igen han sällskap på scenen? Elias Ringquist var med i Idol 2008 och tog sig till kvalveckan men inte vidare till fredagsfinalerna.

Sen visade det sig att fler schalgerartister stod och tryckte längs väggarna. Schlagerfeber tvingade upp två tredjedelar Alcazar på scenen för en improviserad version av Stay the night.

Och imorgon bär det av till Sandviken. Var det någon som sa att livet inte var en schlager?

Tillbaka i Stockholm nu. Eller på Arlanda i alla fall. Flög med Ola som är trött, men glad. De andra artisterna flyger med ett specialchartrat plan som landar om en halvtimme typ. Så länge tänker jag inte stanna här. Nu ska jag hem och sova. Snart börjar nästa schlagervecka.

Det blev inte många timmars sömn i natt. Upp och packa och få i sig lite frukost innan det bar iväg mot Stockholm. Vid frukosten satt Dolph med sina döttrar och Johan Pråmell. Det var knappast en slagen hjälte som åt en rejäl frukost. Han skrattade och var glad. Var nog skönt att lägga sig tidigt.

När klockan blivit 03.40 kände jag att det var dags att lämna in och gå och lägga mig. Då stod fortfarande ett 50-tal efter efterfesten-festsugna i hotellkorridorerna och hade svårt att bestämma sig för vad som skulle hända.

Schlagerfansen var som vanligt angelägna om att få följa med artister, låtskrivare och produktionspersonal på fortsatt festande i natten. Artister, låtskrivare och produktion gjorde som vanligt sitt bästa för att komma undan från de mest festintensiva av schlagerfansen.

Och någon riktig efter efterfesten-fest var inte uppstyrd. Jag såg några låtskrivare som var rejält glada i hatten, både såna som tagit sig vidare och de som blivit utslagna, tillsammans smita undan för att fortsätta festen på egen hand.

På väg till mitt hotellrum passerade jag Måns Zelmerlöw som låg i en hotellsoffa med ett stort leende på läpparna. Han hade Marie Serneholt i telefonluren.

Jag snodde åt mig mobilen och berättade att Måns druckit alldeles för mycket sötsliskiga drinkar. Sen lät jag kärleksparet fortsätta säga söta saker till varann utan att jag skulle tjuvlyssna.

Christine Meltzer var också fortfarande vaken och såg inte alls ut att vilja somna. Hon pratade med vänner och med folk ur huskören.

När jag väl kommit in på mitt hotellrum hörde jag hur ett stort gäng stämde upp i Iiiiil Salvatooooooooooreeeee så det ekade genom hotellkorridorerna. Så höll festen på tills jag till slut somnade vid femsnåret.

När klockan närmade sig halv fyra tändes lamporna i festlokalen. Dags att gå hem-signalen nådde ändå inte riktigt fram. Pain of Salvation ställde sig i hotellfoajén och stämde upp till sång.

Jenny Silver såg ut att försvinna mot sitt rum, men Salem Al Fakir stod i receptionen och dividerade kring en efterfest. Charlotte Perrelli pratade fortfarande med Christine Meltzer.

Måns försökte styra upp en efter efterfesten-fest.

– Vem har nån alkohol kvar? Nästa vecka blir det jag som styr upp efterfest i mitt hotellrum. Jag får bli årets rum 331 (här nämnde han en festfixares namn också, men det väljer jag att censurera).

Huskören och dansarna kunde inte bestämma sig för om de skulle bada bastu i en av sviterna, leta reda på en tunnbrödrulle, eller nöja sig med chipsen i minibaren och sen gå och sova.

Till slut tror jag att sovalternativet tog överhanden för de flesta.

Men Martin Kagemark höll festfanan högt till sammans med Micke Blomqvist, Jimmy och herrarna Gröning och Bjurhäll i förbandet. Jag gick definitivt och la mig före det gänget.

Ola lämnade festen rejält glad i hatten när klockan precis passerat 03.

– Nej Tobbe nu räcker det, ingen bild, klagade Lundapågen.

Men eftersom han tidigare under kvällen kallat sig själv Idol-Ola så förlät jag honom för det. Och en kram fick jag i alla fall.