Linda Pritchard öppnar med Mambo no 5 i soundet som sen går över till att vara Arash och AySel i ESC förra året.

I You’re making me hot-hot-hot uttalas aldrig hothothot-upprepningen, den stönas bara ut som oh oh oh. Här finns både deoh och ohoh och woaw i en rätt mörk och östeuropeisk produktion från 2007 uppblandat med Shakira-försök.

Varför har man varit så noggrann med att skriva ut hot-hot-hot i titeln när man aldrig får höra det sjungas? Hade det inte räckt med en hot då?

Och sista textraden är You making me ho! Ho brukar ju vara slang för prostituerad… Konstigt.

Jenny Silvers A place to stay har en tung basgång som ligger och mullrar under hela öppningen tillsammans med ett jazzigt fingerknäppande. Men jag som älskar refränger hittar ingen här. Den sköna versen leder fram till – låttiteln och sen börjar en vers till. Känns det som i alla fall.

Sofistikerat, snyggt, men kanske lite för anonymt för att greppa tag på en gång. Jenny hade ju under namnet Öhlund koll på dansbandsrefrängerna, hon börde sett tilla tt få en sån här.

Olas Unstoppable har fått parentestiteln ”The return of Nathalie” och genom hela låten ekar textrader om tjejen som namngav Olas första stora hit. Lite märkligt känns det när låtskrivarna bakom Unstoppable inte alls var inblandade i just Nathalie.

Låten då? Ola gör upptempopop som kanske går i lite mörkare toner, lite mer industri än gladpopen han gjort förut.

Hooken är inte lika tydlig som i Nathalie och Love in stereo. Olas röst har fått ett vibrato på inspelningen som ger ett autotune-sound. Pianoklinket i öppning och till sticket är det som jag fastnar mest för, men hooken känns faktiskt mycket svagare än jag väntat mig av öppningslpåten i årets schlager.

Nu har vi fått släppas in i rummet där uppspelningen sker. Några minuter kvar till årets första låtar.

Nu har totalt tre av veckans artister hunnit fråga om inte de också kan få lyssna på varandras låtar när uppspelningen är för oss i pressen.

Frispråkarn, Anders Ekborg och Salem Al Fakir är alla sugna på att få lyssna in konkurrenterna.

Artisterna får faktiskt ingen officiell uppspelning. Senast någon faktiskt vågade fråga var 2006 när Verona (Veronika Andersson som gjorde La Musica) på artistmötet räckte upp handen och hade två frågor.

– Nu undrar jag bara två saker. Först, när får vi höra varandras låtar och sen, när ska vi äta middag tillsammans?

Svaret på båda var lite obekväm tystnad innan Verona fick klart för sig att det inte skulle ske något av det.

Det verkar som vi kommer få höra låtarna i lite bättre högtalare i år. Helena Brodén konkade på den här musikmaskinen och om trekvart kommer högtalarna spela uppveckans låtar för oss i pressen.

Pain of Salvation – kan man vara hårdare än så i Melodifestivalen? Men sångaren Daniel Gildenlöw, avslöjar sig snabbt som en rejäl mjukis. Här med maskoten Tuflus som varit med sen mitten av 90-talet.

Foto: Lina Boström Einarsson

– Jag glömde honom i ackrediteringen. Sen han blev kidnappad av ett annat bands crew under en turné och jag var tvungen att lösa ut honom med cigaretter och single malt så är jag lite varsam med honom.

Unibet har satt sina första odds. Baserat på namn och startnummer gissar jag eftersom bettingbolaget knappast hört låtarna än och heller inte brukar ha sina oddssättare på plats under schlagercirkusen.

I ett pressmeddelande lyder rubriken ”Idol-Ola och Salem favorittippade i Övik”.

Ola ska ju vara allt annat än nöjd med att fortfarande vara Idooooola med svenska folket, så jag vet inte om han blir glad eller ledsen över det presmeddelandet. Måste kolla det här med Id-Ola med honom.

Här är odsen i alla fall.

Ola Svensson 1,50
Salem Al Fakir 1,80
Jessica Andersson 2,00
Anders Ekborg 3,00
Linda Pritchard 6,50
Frispråkarn10,00
Pain of Salvation 10,00
Jenny Silver 10,00

Anders Ekborg skyllde inte sin packning på någon alls. Och Christine Meltzer fick jag ihop med Edward av Sillén, manusförfattare.

Måns kunde inte hålla sig för skratt när jag frågade Dolph om längdskidorna han hade med sig.

– Jag får väl gå upp klockan 4 nån morgon, konstaterade Hollywoodstjärnan om sin tidsoptimism.

– Den ena väskan är dansarnas, försöker Linda Pritchard skylla ifrån sig sin massiva packning.