De flesta i Pain of Salvation är i näst intill kompakt mörker under framförandet av Road Salt. De står helt still. Det är coolt. Men kanske lite konstigt i rutan på lördag.

Jag är svag för snygga jeans. Kanske är det lite töntigt med revan på knät som ser så uppenbart uppriven ut, men jag diggar det.

Repet sitter snyggt. Det är ju bara sångaren Daniel som ska leverera. Och det gör han varje gång med känsla. Det enda jag reagerar på är att alla som hör låten kommer med samma fundering efteråt: ”Jag satt bara och väntade på att låten skulle komma igång, så var den plötsligt slut”.