Andra genomsjungningen slåpper det lite för Johannes Bah Kuhnke. Inte alls lika surt. Hela framträdandet har enorma Robbie Williams-komplex. Johannes viftar frenetiskt med mickstativet och armarna i varje taktslag som behöver det.

Bara hans små leenden, nästan lite generat, genom repet gör att jag förstår att han inte tar sig själv på så stort allvar som mickstativviftandet först får mig att tro.

Lite bonusbilder på kören från foto-Lina.