Pernillas nummer är ett klassiskt rockpopframträdande. Hon står vid mikrofonen med sin gitarr och sjunger sin Winnerbäck-doftande visa uppbackad av sitt band som får fejkspela på sina instrument. Skönt och stabilt och en bra kontrast till ganska mycket upptempoglättigt som är med den här veckan (sånt som jag brukar gilla).

Det kan göra den här låten farlig.

I sista genomsjungningen kommer årets första pyro och det kan ju göra vem som helst lite lycklig. Även om det här var ännu mindre än Alcazars fjussande kortslutningsfräs förra året. Här är det ljuskronorna som tänds med en liten frasig eld.

Lite coolt faktiskt.