Nu rullas en jättestor röd orientalisk matta ut på scenen. I taket hänger två kristallkronor och flygel, trumset och basfiol baxas in för Pernilla Anderssons nummer. Men det tycks råda brist på trummisar. Henric von Zweigbergk efterlyser en bland oss i publiken. Både jag och Markus Larsson tackar vänligt nej...