– Skönt att inte ha lika mycket prylar och saker att tänka på, säger Daniel från scenen.

Förra året hade han ju ett rullband och hundra grejer som hände på scenen. Nu är det lugnare i en låt som är rejält svårtippad. Men han börjar lite spralligt med en taktpinne innan han hittar micken och börjar sjunga.

Det är färre kameraklipp för honom också jämfört med förra året.

Andra genomsjungningen går pockså hyfsat och han verkar väldigt koncentrerad under repet för att få till alla kameror. Nu strular det med en scentekniker som behöver komma in och hämta ett mikrofonstativ men som syns i bild medan han gör det. Ett problem som behöver lösas.

Hence von Zweigbergk har så klart en kreativ lösning:

– Om vi målar honom helt i guld så kan det ju se ut som han hör till.

Så lär det ju inte bli.