Jag skriver ett samlat blogginlägg om alla låtar som publiceras så fort vi fått höra allt.

Björn Ranelid deklamerar till ett dance-beat. Men sen kommer refrängen till Mirakel som är en riktig bubbelgumsrefräng i stil med Caracolas Smiling in love.

Ranelid-rap om mannens säd får folk i pressrummet att brista ut i skratt.

”Kvinnan är det första könet, glöm nu inte det” utbrister Björn Ranelid och så slår bubbelgumsrefrängen till med Sara Li på sång.

Mollys ballad lär sopa banan med Maria BenHajjis. Det här är långt från hennes Så vill stjärnorna, men det gör också att det inte känns Disney-ballad alls.

Det här är mer avskalat, renare på nåt sätt med ett pianokomp som blir mer och mer intensivt vartefter låten utvecklas.

Men jag hittar ingen refräng. Det är ingen Empty Room-smocka som golvar en direkt, men det här är en bra ballad som kan växa till sig via andra chansen.

Andreas Johnson är tillbaka där han började i Melodifestivalen med Sing for me. Lovelight är effektiv Andreas Johnson-pop med små Beatles-toner och jag kan föreställa mig hur han gör arena-rock.

Men refrängen är en ripoff av en britpop-låt som jag inte kommer på titeln på. Oasis, Blur? Kan inte ens placera det.

Suedes Beautiful ones, säger nån i pressrummet. Så måste det vara.

Carolina Wallin Pérez sjunger Sanningen och det här är lite gitarrplink med svensk text, singer/songwriter med lite falsettinslag. Hon har ju gjort sig känd för Kent-covers och visst känns det lite lite lite light-Kent även över den här låten, men inte så tung basgång som man kunde ha önskat.

Det här är nog chanslöst på lördag.

Love Generations Just a little bit är mycket mer gitarr än förra låten och mindre direkt. Rockpop med gitarrer och det känns inte särskilt Red One alls. Refrängen känns som den kan växa under veckan tillsammans med ett snyggt shownummer som de brukar kunna leverera.

Inte förrän i slutet är jag med på det här och börjar gilla refrängen. Det här måste jag se shhowen för att våga såga nåt mer om. Låten övertygar inte så mycket som jag hade velat efter att fullkomligt ha älskat Love Generations låt förra året.

Mattias Andréasson från EMD låter helt annorlunda än du tänkt dig. Det här är långt ifrån boyband. Det här är Usher på svenska i verserna med otroligt mycket text som Mattias måste lyckas ta sig igenom på scenen.

Men han har ju skrivit både text och musik själv så det lär hjälpa.

Refrägnen till Förlåt mig är betydligt hårdare än den Usher-mjuka soulversen. Effektivt tycker jag. Men det fungerade inte för Andreas Lundstedt förra veckan. Frågan är om Mattias kan leverera det så publiken tar det till sig på ett bättre sätt?

Jag gillar det här. Väldigt oväntat.

Men oj, nu kom ett stick som är så texttjockt så jag undrar hur han ska kunna andas på scenen. Inte en kvarts sekunds paus i texten.

Maria BenHajjis I mina drömmar känns igen från webbjokern, men här har balladen producerats om och fått en proffsigare inramning. Ett fint pianoklink som jag inte är säker på fanns i originalversionen.

Men den här balladen på svenska med pekoralvarning i textrader som ”I en evighetssekund bir du ängeln i mitt rum” lär få det lika svårt som Sonjas ballad förra veckan.

Texten känns väldigt mycket som hämtad från Ingela ”Pling” Forsmans djupaste byrålåda. Men Maria sjunger väldigt bra.

Youngbloods låt youngblood är en typisk pojkbandslåt, som låter väldigt mycket Fredrik Kempe och Eric Saades manboy.

Youngblood, Youngblood I wanna be I wanna be a youngblood går refrängen och om det inte varit Kempe som skrivit Manboy så hade nog många skrikit plagiat.

Det här är betydligt snällare än Popular, kanske till och med snällare än Manboy och definitivt inte skriven för att vinna tävlingen, men borde kunna vara en finalkandidat.

Speciellt som det kommer ett lugnt stick där pojkarna sjunger pojkbands-acapella och kan charma tonårsflickor.

Youngblood är först ut.