Mellan genomsjungningarna är låtskrivaren Lina Eriksson framme vid scenkanten och ger råd till gitarristen Fredrik.
Jon Kleppenes känns betydligt mer avslappnad under första genomsjungningen än han gjorde under repen i går.
Sandra och Erica i Top Cats kör.
Olle showar loss vid pianot och använder även fötterna för att dunka på klaviaturet. De spelar ju inte live. Det är bara sången som är live i Melodifestivalen.
Top Cats tågar in till hillbilly-country känns det som. East, bound and down av Jerry Reed.
Scenteknikerna fick inte fram den på scenen under scenbytet.
Och nu efterlyser Hence von Z den från scenen.
Till slut springer Martin Lindahl, basisten, av scenen för att se var den tagit vägen.
Och han får själv släpa in den på scenen. det var ju sånt de skulle slippa den här veckan, killarna i Top Cats.
Sista genomsjungningen tar han i lite mer faktiskt. Men Ulrik Munther håller takten så mycket med huvudet så kepsen nästan flyger av på ett ställe. Kanske ska nålas fast så den inte blir ett orosmoment?
Det märks inte direkt att Ulrik håller igen under andra genomsjungningen. Möjligen håller han tillbaka på vissa partier, men inte mycket.
– I den här låten kommer vi be folk att tända sina mobiltelefoner, berättar Hence von Zweigbergk.
– Det blir en sån variant av ljusstavar som tifo.
En väldigt billig variant helt enkelt. Smart av Ulriks skivbolag som sparar pengar på det sättet.
Efter första genomsjungningen frågar Ulrik sin manager om han ska sjunga ut.
– Om du vill, du behjöver inte för ljudets skull, blir svaret.
Då sejfar jag någ lite, svarar Ulrik.
Ulrik använder sin Emil i Lönneberga-keps så jag har fått lämna min gubbkeps på hatthyllan den här veckan. Går ju inte annars.
Det är ju inte direkt så att scenkläderna sticker ut.
Idag får vi veta vilka låtar artisterna tågar in till och Ulrik Munther har valt Bittersweet symphony av Verve.
