Klockan var nästan 04 och dags för stängning när jag hörde hur några skrek på varann. Mitt i den glada festen hade något hänt mellan Jimmie Strimell i Dead by April och hans flickvän.
Hon sprang gråtande därifrån och han såg rejält upprörd ut efter att de först stått och skrikit på varandra.
Det tog en kvart ungefär. Sen dök Sean Banan upp igen. Med plånboken.
– Hoppsan, den låg visst kvar i min ficka, sa han lite generat och visade sen upp plånkan med ett stort leende.
Precis samtidigt som Marie Serneholt beställde in en radda med shots upptäckte Sean Banan: hans plånbok var försvunnen.
Jag hade den i bakfickan, nån måste ha stoppat ner handen och tagit den, sa han uppgivet.
Plötsligt var halva festen engagerad och lyste med sina mobiler på golvet för att leta och söka efter bananens svarta plånka.
Han såg rejält uppgiven ut, men svepte ändå en shot som Marie bjöd på innan sökandet fortsatte.
Snart spreds ryktet om den fräcka fickstölden och flera personer på festen kom fram till mig och frågade om jag skulle blogga om det och hur vidrigt det var att någon faktiskt snott en plånbok från Sean Banans ficka.
Jag kanske inte borde avslöja vem som beställde in den här raddan med järn när klockan var 03:44.
Men jag kan ju avslöja att hon heter Marie i förnamn och Serneholt i efternamn. Skål!
Plötsligt uppsod en ring på dansgolvet. Sean Banan svängde loss och stylade. Men så är han ju också gammal dansare om ni kanske minns från Floorfiller.
Och det verkade som att han skaffat sig nya vänner i Dead by April som festade loss rejält tillsammans med den galna bananknäppgöken.
Sean banan gick ganska länge runt med den här magnumflaskan i handen.- Det tog tid att dricka ur helt enkelt. Men inte såg han ledsen ut för det. Tvärtom.
Osäkert om Markus från Dead by April fick smaka något, men han hade ju å andra sidan två öl i handen så det gick nog bra ändå.
Studiomannen Henric von Zweigbergk med frun och skivbolagsamazonen Camilla Bjering von Zweigbergk.
Ni som var i arenan hörde hur Henric rosslade. Stackarn har tappat rösten redan första veckan.
Men kanske var det bara för att han skulle kunna rycka in som extra-kör åt Thorsten Flinck med en rejäl whiskeyröst…
Nattens efterfest var en av de roligaste efterfesterna jag varit på i Melodifestivalen. Och då var det också min 31:a.
Känns galet på nåt sätt.
det var bra mat, rökt lax, ostgratinerade musslor, toast skagen, kyckling och annat gott och till det flödade bubblet när man anlände till festen.
I mitt glas var det bara bubbelvatten vid det läget tyvärr för då jobbade jag i ytterligare många timmar, men festgästerna kunde förse sig med glas efter glas.
Dessutom var folk på bra humör, även de som inte tagit sig vidare festade och Afro-Dite svängde loss på dansgolvet tillsammans med Abalone Dots och Marie Serneholt.
DJ:n hade dessutom förstått att på en sån här fest är det hits och schlagers man vill höra. Kanske var det en och annan låt från 1984 för mycket och inte så mycket topplistemusik som man kunde önska, men jämfört med den vidriga creddjazz som Göteborg bjöd på förra året så var det här verkligen en rejäl HÖJDARE!
Hör ni det förresten GÖTEBORG?! Ta lärdom av Växjö. INGEN CREDDJAZZ NÄSTA VECKA, TACK SÅ MYCKET!
Tack till Live Nation som fixade till en sån skön fest!
Klockan 02.37 sa Daniel ”The Moniker” Karlsson god natt med en kram.
– Det här kanske var det bästa som kunde hända, sa han om sin jumboplats innan han gick och la sig.
Kram och god natt.
Det är klart att Marie Serneholt var besviken över sin sjätteplats. Men varför ska man låta det stoppa en bra fest? Här med en schlagerprofil.
Och på dansgolvet med sin pappa. De shakade loss rejält på lite sköna bilder.
