Turkiets Can Bonomo känns som en bräkande kamelhandlare från dåliga 40-talsfilmer om Arabien. Numret är ungefär lika engagerande. Usch. (Och inga mordhot nu, jag säger ju bara vad jag tycker).

Han sjunger Love me back bakom ett stort lakan och dansarna har mantelvingar som fladdrar och skakas på scenen, men jag tycker väl att han kunde ha skakat sina lakan när han vaknade i morse.