Sloveniens Eva Boto har en pampig balkanballad som växer vid varje lyssning, men också genom hela framförandet, precis som Molitva gjorde. Inte så konstigt eftersom Verjamem har samma upphovsmän.

det finns en kvinna med på scenen som står för en del ylanden. Hon har ett vitt skynke kring huvudet och ser allmänt märklig ut, men Eva Boto kompenserar det med att se alldeles fantastiskt charmig ut.

Det här är en av mina favoriter från när ajg bara lyssnat på låtarna i iPoden.