Anna Järvinen tar ner tempot. Hon har en ganska bräcklig, på gränsen till, men aldrig över till bräkande, röst.

Porslin har en vacker stråkslinga och Anna sjunger om fyllebråk och otrohet men aldrig låtens titel. Konstigt för mig som gillar enkla hookar, men snyggt är det.

Ska bli intressant att se vad hon gör av detta på scenen. Enkelt, bräckligt, svalt och känslosamt kan det bli.