När Louise väl börjar sjunga ser hon inte lika bräcklig ut som hon gör innan. Hon håller hårt, nästan krampaktigt i mickstativet med båda händerna och sjunger ut.

Det här är ju inte riktigt min kopp te. Och då har jag många koppar te i mig. Men det är starkt av Louise att framföra numret och det låter ungefär som man förväntar sig Hoffsten.