Sketchen med Per Andersson är också ett kul inslag. Inte lika viktigt som mellanakten med Lena och Luuk, men det är värt att se.

Och det säger jag inte bara för att min barndomskompis oväntat dyker upp som Per Anderssons kumpan i första sketchen.

När hade du tänkt berätta det här för mig, Thorbjörn?