Jag reagerar likadant den här gången. Så fort jag hör Sylvester Schlegels sång ryggar jag tillbaka. Han öppnar i nån slags falsett.

Men det är inte sången som är hans styrka. Även om jag gillar den när vi nått fram till refrängen. Bygdens son handlar om att lämna hemorten för storstaden och drömma om att komma hem igen som någon helt annan, någon som har lyckats, nått framgång.

Den här texten berör verkligen. Men frågan är om Sylvester kommer få folk att lyssna ordentligt. Han behöver Håkan Hellström- och The Ark-publiken behöver rösta rejält.