Nu får vi höra låt nummer 7. Ace Wilders Busy doin’ nothin’.

Oj, jag vet inte alls vad det här är. Det börjar som tidig 90-talspop, får ett danceparti som blippar värre än dataspel. En melodiös vers. Och så en refräng som tar plats men hetsar framåt till ännu ett dataspelsblippande parti.

Det här måste jag se på scenen. Just nu känns det som tre helt olika låtar. Spretar fullständigt åt olika håll.