Alban bryter av skönt efter Ace Wilders förvirring. Hans rap i midtempo känns riktigt skön. Till det Jessica Folckers sköna röst i refrängen.

Får hon till det på scenen kan det här bli riktigt bra. Det är 90-tal hela vägen hem. Men känns inte daterat, snarare uppdaterat utan att tappa ursprungskänslan.

Att Alban vid flera tillfällen i låten ropar:

– Yes, Jessica!

får mig att skratta. Sånt brukar ju komma spontant på scenen, men här är det med redan i inspelningen.