I.D.A:s låt börjar med en discovers som övergår i rökig rockklubbsrefräng och följs av stråkar som ska hetsa låten framåt.

Refrängen är ganska trallig, men jag får inte grepp om den ordentligt. Den liksom flyr undan.

Men det rockiga brukar funka och det kommer hänga lite på I.D.A:s attityd på scenen om det går vägen.