Josef Johanssons Hela natten börjar stillsamt och så växer första versen, som nästan aldrig tar slut innan refrängen kommer igång. Det här har definitivt gått i både Martin Stenmarckss och Håkan Hellströms skola med lättrockpop på svenska.

När refrängen väl har börjat tar den inte heller slut, och smittar effektivt. Kan han leverera det här på scenen så blir det farligt.

Och lägg på det en woo-hoo-hoo-kör som ersätter tonartshöjningen för att avsluta låten.