I öppningen är det i stort sett bara ljus på Emil Gullhamn, medan resten av bandet får finna sig i att vara höljda i mörker.

Först i refrängen tänds ljuset upp över bandet.

Möjligen har Emil tonat ner lite av de största rockstjärne-poserna. Istället koncentrerar han sig på att ha kul på scenen. Det är betydligt mycket mer leenden från hela gänget på scenen.