Jag blev ju redigt förbannad under presskonferensen när det ställdes alldeles för många ufo-frågor. Jag lär mig ju aldrig att man måste svälja det.

Men att de ryska Tolmachevy sisters inte fick någon fråga om att de buats ut när det stod klart att Ryssland gått till final gjorde mig allra argast. Det var ju den mest givna frågan att ställa. De stackars 17-åriga flickorna hade precis fått veta att de tagit sig vidare till final – och så buades de ut. Det kan inte ha varit roligt.

Men när mina kollegor åkte iväg med svenskbussen sprang jag faktiskt på delar av den ryska delegationen som också var på väg till sin buss.

Först fanns ingen närvarande för att tolka, men till slut kom den ryska delegatinschefen motvilligt fram och frågade vad jag ville fråga tjejerna för något.

JAG: Publiken buade när Ryssland ropades upp, hur kändes det för er?
Tolmachevy sisters stod tysta och väntade på att få frågan översatt, men en annan person i delegationen ifrågasatte:
– Det är väl en politisk fråga?
JAG: Inte alls, det handlar om känslor.
– De har inga kommentarer till det, svarade då den ryska delegationschefen utan att översätta frågan.

Och sen var det försöket till intervju slut. Klantigt av det ryska gänget. Delegationschefen borde ha låtit dem svara. Det kan inte ha varit kul att höra buropen och det måste ju varje människa förstå att det här handlar om 17-åriga flickor. De hade vunnit på att besvara frågan om hur det kändes.