Det funkar väldigt bra med strålkastarna som innesluter Sanna i en bur i början av numret och sen öppnas upp. Det ska ju vara en metafor för att lyckas ta sig ut från ett förhållande.

Tredje och sista genomsjungningen, återigen Sanna levererar. Mycket inlevelse! Och i den här klänningen så börjar hon faktiskt kännas lite som Celine Dion i scenspråket också.