Daniel Gildenlöw kommer övertyga många i morgon. Han sjunger rakt in i kameran som går väldigt nära och känns väldigt uppriktig.

Mitt problem med låten är att den inte är självupplevd.

Linus Svenning sjöng om sin döda bror förra året. Det här spelar an på samma strängar, ett barn som saknar sin pappa och vars mamma dricker vin och skäller.

Visst är Daniel Gildenlöw ett skilsmässobarn, men i övrigt är det inte hans upplevelser han sjunger om. Och då känns det uppriktiga inte lika uppriktigt för mig längre.