Det är mer ljus på Kristin Amparo nu än det var i Östersund. Hon syns tydligare.

I Östersund drunknade hon ibland i motljuset.

Det här är stämningsfullt. Men ännu inte helt och hållet perfekt.

Kristin sjunger otroligt, men ändå slinker det in nån liten ton som skaver iväg. I morgon måste allt vara perfekt för att hon ska kunna slå Hasse Anderssons glädje.