Sen blir det ytterligare ett nostalgimedley i tråkighetens tecken där Sveriges medaljörer spelas upp.

Och sen kommer Robin Paulsson och pratar om när Monica Zetterlund tävlade i Eurovision och framförde En gång i Stockholm och kom sist.

Och så sjunger Sanna Nielsen duett med inspelningen av Monica Zetterlund.

Det är vackert så klart. Men inte så spännande.

Jag hade antagligen tyckt att den här mellanakten var roligare om inte allt annat redan hade dragit ner stämningen.