Norge repar som sjätte land idag. jag skriver på massa andra sker och det har inte varit mycket att hurra över bland tidigare framträdanden. Vissa absolut kompetenta, men mest ganska tråkigt.

Men nu Norge. Mørland och Debrah Scarlett är lite av en fanfavorit här i Wien och får jubel och applåder i presscentret efter sin första genomsjungning. Och det välförtjänt. De är riktigt bra tillsammans.

Kemin funkar väl.

Ibland blir det lite för teatraliskt, men det är inget jämfört med mängder av andra låtar som är betydligt mer på låtsas än Monster like me.

Möjligen kan Norges problem vara att temat i låten är så sorgset, så tungt att energin hos publiken kan dras ner lite.

jag skulle också vilja att de båda ser in i kameran i slutet av låten, släpper skådespelet och ler mot tv-tittarna. Det kommer göra mycket för att ändå förmedla den glädje som blir av att stå på scenen.

Visst är temat i låten sorgeset, men skådespelet och inlevelsen bör sluta i sluttonen. Sen på med leendet in i kamerna för att sälja sälja sälja.

Och sen är det den där promenaden i mellanspelet. Den ser ju bara märklig ut.