Samir & Viktors Bada nakna har veckans absolut tydligaste refräng, med för dem typisk prod. Det här kommer vara spralligt och kul. Och eftersom grabbarna inte är så duktiga på sången så har det anpassats, plus att man självklart har förstärkning bakom kulissen så att woohoo-ramsan låter bra för publiken.

Pernilla Anderssons Mitt guld kommer vara veckans ”seriösa” inslag. För dem som stånkar och pustar och bara avskyr Samir & Viktors skoj, kommer Pernilla Andersson komma som en liten lisa för själen, komplett med harpa och allt. Det här är fint. Kanske för pretentiöst för min smak. Nån sa att inledningen kändes som ”du ska inte tro det blir sommar”.

Mimi Werner kör sin Ain’t no good efter Pernilla Andersson och penntrollen. Hon kommer inte kunna mesa på scenen om hon vill gå vidare. Den här countryrocken lämnar få intryck hos mig även efter andra genomlyssningen. Det är lite för skränigt och lite för brötigt. Men om hon lyckas leverera så finns det absolut potential att charma över mig på bättre humör. Jag brukar ju ändra mig under veckan. Och slutet lyfter faktiskt lite, med handklapp-parti, lugnare fras och sen en avslutande refräng.

Albin & Mattias Rik då. Jo, det här är väldigt mycket just det soundet som Mattias Andréasson tidigare producerat åt Albin. Texten är tre mil lång, men sånt har förhoppningsvis Albin koll på. Och Mattias röst är skön, jag har gillat den sen Idol. Dessutom gillar jag hans woo-partier som känns lite Michael Jackson.

Alltså Anna Book. Det här är ju veckans tydligaste hook vid sidan av Samir & Viktor. Men räcker det med en refräng man kommer ihåg? Det finns risk att publiken tycker att Himmel gjord för två är alldeles för mossigt, med sin plastiga 80-talskeyboard, och ett rejält dansbandskomp. Dessutom låter den som minst 14 andra schlagers. Men det är ju också charmen, igenkänningen. Och det går ju inte att göra annat än älska Annas hängivenhet och charm på scenen. Ska bli väldigt intressant att se det här på scenen. OCH DÄR KOM HÖJNINGEN!

Om Robin Bengtsson gör ett snyggt nummer av Contellation prize kan den absolut bli farlig. Den här kommer jag garanterat lägga till på min spellista så snart den släpps. Tänk Måns Zelmerlöws Should have gone home och lägg på munspel så är ni ganska nära i stilen.

Nu ska vi se Ace Wilder en andra genomlyssning då. Visst kan det här bli en barnfavorit som förra låten. Men det här känns mer nån form av italohouse-mix mellan flera olika låtar, med lite för otydlig hook. Men alltså, ni får inte lyssna för mycket på vad jag skriver. Jag fattade ju inte ett dugg av Busy doin nothin de första gångerna jag hörde den. Jag kan ha tokfel igen.