I andra genomsjungningen tester Frans en jacka över den gröna tröjan, den går i nån blågrå metallic.

Den här repetitionen påminner lite om franska Sebastian Tellier som tävlade 2008. Han gick ur bild, filmades bakifrån, andades in lustgas och gjorde allt för att framstå som galet förvirrad på scenen.

Men det här är istället på riktigt, där Frans charm ska bygga på det faktum att han sjunger introvert och till sig själv, vandrar lite planlöst på scenen och bara nån gång ibland tittar in i kameran.

Men när han gör det, när blicken hittar rätt, så finns den där glöden ändå där nånstans långt borta. Han behöver publik i arenan för att bränna till ordentligt, det märkte vi under Melodifestivalen, men det går inte att säga att det här är en repetition som övertygar journalisterna här i presscentret.

Men samtidigt sticker Frans låt ut jämfört med många av de andra bidragen i tävlingen. Det här är lågmält och avskalat men samtidigt väldigt hitigt. Det kan absolut funka.