Jag hör hur Renaida börjar gapskratta. Och samtidigt låter ledsen och besviken. Och ändå inte kan sluta skratta.

Hennes favoritskor har plötsligt gått sönder.

Och det ser ut som att skon pratar när hon vickar på sulan och visar gapet. Jobbigt om den där sulan trillar av, tänker jag…

Men Renaida tänker inte utmana ödet, hon gräver fram ett par reservskor ur resväskan och byter pjucks och börjar fundera över var hon ska få tag i superlim för att laga platåerna.