Första versen gör Edward ensam på scenen och det låter rejält svajigt, men i refrängen kommer tårtan, osten, hummern, och vindruvsklasen in och gör honom sällskap.

Det här är det märkligaste jag någonsin har sett på Melodifestivalens scen.

De utklädda maträtterna försöker med varierad framgång hjula och undivka att snubbla på sina egna och varandras dräkter.

I andra refrängen har hummern och de andra maträtterna blivit till festklädda matbord med champagne-glas och iskylare.

Det här är liksom som ett nummer ur Skönheten och Odjuret när alla koppar och tallrikar och möbler sjunger och dansar.

I första genomsjungningen är det oerhört rörigt på scenen och svårt att få grepp om.