jag tänker att vi ändå måste närstudera Skowronskis insats i de föregående bilderna. I en liten bildserie som jag vill kalla: ”En hyllning till schlager-Robban”.

Snabb som attan glider han in i bilden, så snabb att linsen knappt hinner registrera mer än en spökskugga av hans närvaro.

Oj, det gick nog lite för fort. Här hamnade han ju bakom ett stort huvud. Det blir inte bra.

Men här, här blir perfekt, nu dags att koppla på det största leendet, och visa att vi har riktigt kul på festen.

Så, har nån tagit bilden eller. Orkar inte hålla leendet längre, nu blir det stelt. Är vi färdiga? Tack.

Puss och tack för den här veckan, Robert!