Anton Hagman har fortfarande problem med tonerna i vissa partier i verserna. Men refrängen med inslag av falsett funkar snyggt och närbilderna gör att Anton får tillfälle att charma tv-tittarna.

I numret dupliceras Anton och musikerna på skärmen bakom och det blir ett ganska suddigt och otydligt nummer.

Jag är inte heller helt överens med att han har skjortan uppknäppt och är barbröstat under. Jag förstår det liksom inte.