Det kan ha varit så att bartendern på artisthotellet försökte få oss alla att gå hem.

Klockan hade hunnit bli 04:43 och han hade en allt vildare blick när han försökte städa upp efter oss och lite smått förklara att nu var det faktiskt dags att gå hem.

Han var inte särskilt framgångsrik i sina allt mer angelägna försök.

Men trots att han gärna ville att vi skulle lämna och gå hem och sova så höll han faktiskt humöret uppe och hade hög toleransnivå över vårt liv, stoj och stök.