Ann-Louise Hansons nummer är alltså uppbyggt som en loge bakom scenen.

Och med sig har hon sin kör, som består av dottern Josefin Glenmark-Breman, Dea Norberg och Britta Bergström.

De alla börjar sittande, Ann-Louise vid spegeln och kören i soffa och fåtölj.

I andra versen ställer sig Ann-Louise sig upp och tar plats i mitten av scenen vid ett mikrofonstativ.

Jag blir starkt berörd av hennes första genomsjungning. Det här är en så fin visa, som verkligen får en att känna den där känslan av att man har förlorat någon men måste gå vidare.