Janne Malmsjös inledning till Leva livet är väldigt teatralisk, hela första versen är nästan talad, reciterad.

Refrängen är klassisk schlager, men med uppdaterat beat och väldigt lätt att sjunga med i. Men för att komma till refrängen ska man ta sig igenom ännu en talad ocht eatralisk tangovers och jag är inte övertygad om att tv-tittarna är med på det tåget.

För refrängen är härlig. Något tjatig kanske, men härlig och tydlig. Komplett med lite tyskinspirerad schtomp.

Oj, han slutar med ett stort skratt. På inspelningen alltså. Ett stort skratt i högtalarna. Det känns märkligt.